{{SPECIAL}}
De 25 ministrarna för sysselsättning och socialpolitik samlas den 7 november i Bryssel (från kl. 10) i ett extrainsatt rådsmöte som endast har en punkt på dagordningen: ändring av "arbetstids"direktivet med offentlig debatt och hopp om en politisk överenskommelse. Efter flera misslyckanden i följd krävs en uppgörelse. Alla tror att det är sista chansen att nå fram till en överenskommelse. Den chansen är för övrigt mycket liten, eftersom "revisions¬klausulen" om undantag för enskilda från maximal veckoarbetstid med arbets¬tagarens sam¬tycke, enligt det finska ordförandeskapets senaste kompromiss (Euro¬politique nr 3178), inte anses vara tillräcklig av länder som Spanien, Italien och Frankrike. "Det är inte alls någon revisionsklausul", förklarade en italiensk diplomat för Europolitique. "Den förlängar undantagsmöjligheten för enskilda utan något slutdatum. Det är snarare en förlängningsklausul på obestämd tid".
Om ingen överenskommelse uppnås dras förslaget tillbaka från dagordningen och Europeiska kommissionen vidtar då åtgärder mot de medlemsstaterna som bryter mot direktivet 2003/88 om arbetstid, enligt EG-domstolens tolkning (se faktaruta). Åtgärderna kommer att vidtas omgående, "så snart förfarandena har formaliserats", bekräftade den europeiske sysselsättningskommissionären Vladimir Spidla för Euro¬politique. Den här åtgärden är "särskilt viktig eftersom vi har mottagit flera klagomål från medborgare". Vi påminner om att EU:s ombudsman har ställt den europeiska myndigheten inför ett ultimatum att före slutet av december reagera på ett ärende som gäller en tysk läkare vars klagomäl inte har tagits upp (Europolitique nr 3153). Enligt en expert på frågan kan dessa åtgärder genomföras successivt, men man kommer att prioritera de länder som gör allvarliga överträdelser, och framför allt ”de som har satt käppar i hjulet för ett avtal”. Kommissionen siktar in sig på länder som hycklande kräver ett stopp för undantags¬möjligheter för enskilda, men i själva verket ”missbrukar” den flexibilitet som finns och tillämpar en ”faktisk opt-out” som Grekland, Spanien och Frankrike, länder som skulle kunna göra Storbritannien sällskap i en första runda.
{{23 LÄNDER SKYLDIGA TILL ÖVERTRÄDELSER}}
Enligt en första analys som har utförts av kommissionens tjänsteavdelningar brister det i medlemsstaternas tillämpning av arbetstidsdirektivet 2003/88. 19 länder är skyldiga till överträdelser när det gäller jourtid (Österrike, Belgien, Cypern, Tjeckiska republiken, Tyskland, Danmark, Estland, Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Irland, Nederländerna, Polen, Sverige, Slovenien, Slovakien, Storbritannien). 21 länder gör sig skyldiga till överträdelser när det gäller kompensationsledighet (Belgien, Cypern, Tjeckiska republiken, Tyskland, Danmark, Estland, Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Lettland, Malta, Nederländerna, Portugal, Sverige, Slovenien, Slovakien, Storbritannien). 4 länder gör sig skyldiga till överträdelser när det gäller beräkningsperioden (Tyskland, Litauen, Malta, Polen) och 4 länder... när det gäller undantagsmöjligheter för enskilda (Spanien, Frankrike, Ungern, Storbritannien).
Endast Luxemburg och Italien har en lagstiftning som är helt i sin ordning. Åtminstone i nuläget. Vissa lagförändringar i Slovakien och Tjeckiska republiken skulle kunna förändra situationen.
{{KOMMISSIONENS KRITIK}}
Belgien. Ingen definition av arbetstid i lagstiftningen och inga regler för jourtid. Neutralisering av jourtid på arbetsplatsen i flera kollektivavtal. Inga bestämmelser i lagen (av den 16 mars 1971) om kompensationsledighet i händelse av avvikelser från bestämmelser om dagsvila. I den offentliga sektorn (lag av den 14 december 2000) strider bestämmelserna om kompensationsledighet (inom de följande 14 dagarna) mot rättspraxis.
Cypern. Ingen definition i lagen (om arbetstid från 2002, som trädde i kraft den 1 januari 2003) av jourtid, som alltså inte till fullo anses utgöra arbetstid. Ingen lagstiftning om kompensationsledighet.
Tjeckiska republiken. Jourtid betraktas inte som arbetstid enligt arbetslagstiftningen. Ingen definition i lag av kompensationsledighet.
Tyskland. L'Arbeitszeitsgesetz (artikel 7) tillåter avvikelser från arbetstidens begränsningar för jourtid genom kollektivavtal (vilket strider mot direktivet). Dessutom medger lagen att vissa kollektivavtal med mycket omfattande undantag kan förbli giltiga tills slutet av 2006. Kompensationsledighet under följande månad. Det finns en gräns för dagligt arbete, men den kan beräknas under en sexmånadersperiod (direktivet stipulerar 4 månader), eller ännu längre perioder i kollektivavtal (utan att begränsa perioden till 12 månader i enlighet med direktivet).
Danmark. Kollektivavtalen (som av tradition tillämpar europeiska sociala bestämmelser) betraktar inte systematiskt jourtid på arbetsplatsen som arbetstid. Lagen föreskriver inte någon tidsfrist för kompensationsledighet.
Estland. Lagen om arbetstid och vila stipulerar (artikel 2.1) att jourtid är en viloperiod, och gör ingen åtskillnad mellan om arbetstagaren befinner sig på arbetsplatsen eller inte. Ingen lagstiftning om kompensationsledighet.
Grekland. I brist på lagdefinition är det ministerbeslut som föreskriver jourtid vid offentliga sjukhus som, när de läggs samman med den normala arbetstiden ”vida överskrider” gränsen på 48 timmar. Kompensationsledighet fastställs genom kollektivavtal, utan någon lagstiftnings¬ram, vilket strider mot direktivet.
Spanien. En lag från december 2003 (55/03) anpassade lagstiftningen efter rättspraxis (Simap-målet), men reformen är begränsad till statsanställd personal i sjukvårdssektorn. Andra sektorer (kriminalvård, polis) uppfyller inte dessa krav. Det finns kompensations¬ledighet, men den baseras på en medelvecka under beräkningsperioden.
Finland. Finsk lagstiftning skiljer inte mellan jourtid på arbetsplatsen, i hemmet och på annan plats. Kompensationsledighet kan tas ut inom en månad (dagsvila) och tre månader (veckovila).
Frankrike. Systemet med ”ekvivalensperioder” (art. L.212-4 i arbetslagstiftningen), som gör det möjligt att inte ta hänsyn till vissa ”inaktiva perioder”, har förkastats av domstolen (Dellas-domen) och är inte förenligt med målet att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Ingen lag eller förordning (artikel D.220-1) garanterar kompensationsledighet omedelbart efter arbetstiden.
Ungern. Enligt ungersk lagstiftning betraktas inte jourtid med fysisk närvaro på arbets¬platsen till fullo som arbetstid. Dessutom har begreppet förpliktelse (stand by), som inbegriper en betydande aktiv del, erkänts i rättspraxis och i praktiken. Arbetstiden blir då avsevärt mycket längre (8 till 12 timmar mer per dag, utöver normal arbetstid). Inga lagregler om jourtid.
Irland. Lagen Organisation of Working Act från 1997 har en definition av arbetstid som liknar direktivets, men den preciserar inte att jourtid till fullo ska betraktas som arbetstid, enligt rätts¬praxis. Dessutom motsvarar begreppet kompensationsledighet inte helt och hållet rätts¬praxis.
Litauen. Ingen lagstiftning om jourtid enligt rättspraxis. I flera sektorer (jordbruk, tele¬kommunikationer, fiske, transporter...), är avvikelserna för beräkningsperioden mer omfattande än vad som är tillåtet enligt direktivet.
Lettland. Inga lagregler om jourtiden motsvarande rättspraxis.
Malta. Lagen 247/2003 definierar inte jourtid och hänvisar inte heller till några bestämmelser. Det ger upphov till en rättsosäkerhet. Lagen föreskriver inte att kompensa¬tions¬ledighet ska garanteras omedelbart efter arbetstiden i fråga. Lagen stipulerar en beräkningsperiod på ett år i sektorer (förädlingsindustrin, turism) där den endast regleras av kollektivavtal.
Nederländerna. Kollektivavtal kan medge avvikelser från rättspraxis om jourtid. Lagen medger också avvikelser för dags- och veckovila som inte motsvarar rättspraxis.
Polen. Inom sjuk- och hälsovård beaktas inte jourtid vid beräkning av arbetstid, även om den ger rätt till högre ersättning än vanlig arbetstid. Beräkningsperioden kan förlängas till 12 månader genom lagstiftning.
Portugal. Avvikelser gällande dags- och veckovila kan beviljas genom lagstiftning, under förutsättning att kompensationsledighet garanteras inom 90 dagar (artiklarna 176, 207, 202 i arbetslagstiftningen).
Sverige. Trots att arbetstidslagstiftningen, ändrad 1996, stipulerar att kollektivavtal inte kan ha en lägre skyddsnivå än direktivet, tolererar de nationella myndigheterna, i praktiken och i kollektivavtal, att jourtid med fysisk närvaro på arbetsplatsen inte fullt ut beaktas som arbets¬tid. Lagstiftningen föreskriver inte att kompensationsledighet garanteras under perioden omedel¬bart efter arbetstiden i fråga.
Slovenien. Enligt specifik lagstiftning för sjukvårdssektorn betraktas jourtid som arbetstid endast när den är aktiv. I andra sektorer finns inga precisa regler, eftersom lagen om arbets¬relationer (42/02) inte stipulerar något. Kompensationsledighet garanteras endast under en tvåmånadersperiod.
Slovakien. Fram till nu betraktade inte Slovakiens arbetslagstiftning inaktiv jourtid som arbetstid. Jourtiden är dock begränsad till 8 timmar per vecka, 36 timmar per månad (denna lagstiftning håller tydligen på att ändras). Lagen föreskriver inte att kompensationsledigheten ska garanteras under den period som följer omedelbart efter arbetstiden i fråga.
Storbritannien. «Working Time Regulations» från 1998, ändrad 2003, har en definition som motsvarar direktivets, men införlivar inte domstolens tolkning. Kompensationsledighet existerar, men det preciseras inte att den måste följa efter arbetet i fråga.
{{ÖVERTRÄDELSER AV UNDANTAGSMÖJLIGHETEN (OPT OUT)}}
Spanien. Undantag för enskilda är tillåtet för personal vid vårdinrättningar, men det är dessa som fastställer villkoren med arbetstagarens samtycke. En minimiperiod stipuleras under vilken överenskommelsen inte kan hävas. Detta strider mot direktivet, eftersom opt-out är ett ”undantag och en avvikelse”.
Frankrike. Ett dekret (nr 2002-1421 och följande) gör det möjligt för arbetstagare att ”frivilligt” ha ”extra arbetstid” utöver gränser för veckoarbetstid, men utan att åtnjuta de garantier som stipuleras i direktivet (artikel 22 §1 b till e).
Ungern. Undantagsmöjligheter för enskilda är tillåtna i sjukvårdssektorn. Arbetstagarens samtycke krävs, men utan alla de garantier som föreskrivs i direktivet (artikel 22 §1 b till e).
Storbritannien. Ramen för undantag för enskilda föranleder flera frågor. Skyldigheten att föra ett register över arbetstiden har reducerats till en skyldighet att upprätta ett register över alla arbetstagare som har skrivit under ett avtal om opt-out. Man säkerställer inte verkligt fria valmöjligheter eftersom lagstiftningen och praxis accepterar att opt-out-avtalet skrivs under samtidigt som anställningskontraktet. Skydd för att arbetstagaren inte ska lid skada säkerställs endast genom en allmän klausul som är alltför vag. Uppsägningsperioden för att häva en opt-out (tre månader) är oproportionerlig.
{{TRE REGLER SOM INTE RESPEKTERAS}}
Jourtid. Tid med fysisk närvaro på arbetsplatsen, även inaktiv, måste beaktas till fullo vid beräkning av arbetstiden (Simap-domen 3 oktober 2000, Jaeger 9 september 2003, Dellas 1er december 2005). Direktivet medger inte några avvikelser från maximal vecko¬arbetstid genom kollektivavtal.
Kompensationsledighet. I händelse av avvikelse från dags- och veckovila, måste kompensationsledigheten följa omedelbart efter berörd arbetstid (Jaeger-domen).
Beräkningsperioder. Det nuvarande direktivet medger endast avvikelser från beräkningsperioder i vissa fall: 1) för mobila arbetstagare, i offshore-verksamhet, läkare under utbildning (under övergångsperioden) genom kollektivavtal eller genom lagstiftning. 2) för vissa poster: högre tjänstmän i beslutsfattande ställning och andra självständiga arbets¬tagare, arbetstagare ombord på fiskefartyg.
{av Nicolas Gros-Verheyde
}
- Log in to post comments
