R.A.2. Migration

{{A. EPSU:s medlemsförbund som samlats till sin 8:e kongress i Bryssel den 8-11 juni 2009 antar följande principer och mål:
}}
1. Internationell och multikulturell migration är ett globalt fenomen som har blivit en av de viktigare frågorna för vår epok. Förenta Nationerna uppskattar att för närvarande lever 175 miljoner personer tillfälligt eller permanent utanför sitt födelseland, varav åtminstone hälften är kvinnor. Av dessa är, enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO), 86 miljoner ekonomiskt aktiva.

2. Samtliga EU-länder är nu länder med nettoinvandring. Ekonomisk kris, fattigdom, miljöförstöring, politiska konflikter och krig har tvingat migranter att använda den illegala migrationens farliga vägar till Europa. Storleken på de blandade flöden med migranter och asylsökande som anländer till Europas land- och kustgränser, via Medelhavsregionen, har ökat under det senaste årtiondet.

3. Gör gällande att alla individer med hemvist i Europa och även utanför Europa, oberoende av sin rättsliga ställning, är människor, och har därför grundläggande mänskliga rättigheter, bland annat fackliga rättigheter, enligt vad som erkänns i Europeiska stadgan för grundläggande rättigheter och andra internationella instrument. All politik och alla instrument för att hantera migration och minska olaglig migration, måste respektera och främja dessa rättigheter och bidra till ett Europa utan rasism och främlingsfientlighet, vilket är ännu viktigare mot bakgrund av en internationell ekonomisk kris.

4. Noterar att Europeiska pakten för invandring och asyl som antogs av Europeiska rådet den 15-16 oktober 2008 med sin tonvikt på att hantera laglig invandring, i synnerhet av högkvalificerade arbetstagare, och kampen mot olaglig invandring, tar inte upp viktiga frågor som rör migrationens villkor: både hur Europeiska unionen behandlar de U-länder som de flesta migranter kommer ifrån och migranternas egna rättigheter.

5. Medan migration mellan länder i syd är lika signifikant som migrationen mellan syd och nord, har Europa (inklusive centralasiatiska länder) det största antalet invandrare. Det är väsentligt att erkänna att invandring till EU kommer att vara en viktig faktor i framtiden, med över 18,5 miljoner medborgare från tredjeland som redan har sin hemvist i EU och större tryck på människor att migrera på grund av krig, politiska konflikter, fattigdom och miljöförstöring. Och volymen blandade flöden av migranter och asylsökande som anländer, via Medelhavsregionen, till Europas land- och kustgränser, har ökat dramatiskt under det senaste årtiondet.

6. En utilitaristisk syn på migration bör avvisas, men det är viktigt att erkänna att:
 dessa nyanlända ger ett viktigt bidrag till Europas rikedom och välfärd, med dess åldrande befolkning, i synnerhet i den offentliga sektorn som i många länder är beroende av migrerande arbetskraft;
 migrerande arbetstagare bidrar mer i skatt än värdet av de offentliga tjänster de erhåller.

7. Kongressen erkänner att laglig och olaglig migration och integration av tredjelandsmedborgare utgör en del av den viktiga debatt som idag förs i den utvidgade Europeiska unionen. De flesta medlemsstater upplever nu migrationsfenomenet och ställs inför utmaningar i samband med integration. Vissa länder, bland annat de nya medlemsstaterna, har endast nyligen erfarit invandring. Andra har hanterat utmaningar kopplade till invandring och integration i årtionden, men inte alltid med tillfredsställande resultat och reviderar därför sin politik. Det finns många olika sätt, som återspeglar olika historiska bakgrunder, traditioner, offentliga tjänster och institutionella arrangemang, att ta sig an de problem som behöver tacklas, samtidigt som stater har fullständig suveränitet att hantera sina migrationsflöden.

8. Erinrar om att EU har antagit ett överdrivet kraftfullt direktiv som definierar förfaranden för ”återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna”( KOM(2005) 391 slutlig).

9. Erinrar om lanseringen av det regionala programmet Euro-Med Migration II (2008-2011) inom ramen för EU:s Barcelonaprocess.

10. Denna kongress anser att medlemsstater och EU också har samma skyldighet att respektera internationella mänskliga rättigheter och humanitär lagstiftning.

11. Tyvärr saknas fortfarande information och utbildning och kapacitet bland personalen i frontlinjen när det gäller att hantera blandade migrationsflöden (till exempel flöden av migranter och asylsökande) vid gränsen och mottagandet.

12. Grova kränkningar av migranters och asyl¬sökandens grundläggande mänskliga rättigheter förekommer i dessa mottagningsområden, på förvarsenheter och förläggningar. Ofta leder kränkningarna dessutom till människohandel med migranter, i synnerhet kvinnor och barn.

13. Brist på samordning, överlappande ansvarsområden och betungande byråkratiska förfaranden resulterar i oreda, onödiga kvarhållanden samt skrupelfria arbetsgivare och andra som utnyttjar och kränker migranter, asylsökande och flyktingar.

14. Migration är också en fråga som rör kollektiva avtalsförhandlingar. Enligt vad som stipuleras i EPSU:s avtalsresolution måste vi använda avtalsförhandlingar för att bekämpa otrygga arbetstillfällen, skydda migrerande arbetstagare och eliminera alla former av diskriminering på arbetsplatsen.

15. Vi måste också ”agera för att migranter, inklusive de som saknar erforderliga handlingar, skyddas från exploatering och får tillgång till de tjänster de behöver”.

16. Nationella och lokala förvaltningar betraktar ofta migration som en säkerhets- eller polisfråga. Kongressen menar däremot att offentliga myndigheter på alla nivåer, kan spela en avgörande och positiv roll för att främja integrering samt säkerställa att migrerande arbetstagare har tillträde till arbete inom offentliga tjänster på samma villkor som merparten av de egna medborgarna och inte blir isolerade i perifera eller otrygga anställningar.

17. Det måste finnas offentliga tjänster för att hjälpa till med migranters sociala integrering, ge anvisningar om frågor som rör hälso- och sjukvård, utbildning, söka arbete, socialt skydd, bostad, skatter, säkerhet, etc. Universalitet innebär att offentliga tjänster är den plats där offentlig politik inleder kampen mot diskriminering, den som berör migranter, och bygger upp social sammanhållning.

18. Migrerande kvinnor och barn utsätts för flerdubbel diskriminering, som förvärras av den sårbarhet som är följden av staters och EU:s invandringspolitik och restriktiva asylpolitik.

19. Ta hänsyn till punkt 13 i EPSU-HSS resolution som syftar till att bekämpa utnyttjande och oetiska metoder vid gränsöverskridande rekrytering av arbetstagare inom sjuk- och hälsovård och sociala tjänster.

20. Erinrar om ISKA:s principförklaring om internationell migration med speciell hänvisning till hälso- och sjukvårdstjänster samt resolution nr 17 som antogs av ISKA:s kongress i Wien 2007.

{{B. Den 8:e kongressen uppmanar EPSU och medlemsförbunden att:}}

21. Förbättra kunskap och kapacitet bland offentliganställda i första ledet som har direktkontakt med migranterna, tack vare informationsutbyte och främjandet av en gemensam uppförandekod. Om detta ska ske på ett effektivt sätt, krävs uppbyggnad och förbättring av stats- och kommunalanställdas kapacitetet, de som har det primära ansvaret för och befinner sig i främsta ledet när dessa funktioner verkställs.

22. Aktivt föra kampanj, i samarbete med EFS och ISKA, för att säkerställa att den migrationspolitik som antas av EU och medlemsstaterna fullständigt beaktar behoven i de länder som sänder migranter. Mer specifikt genom att se till att:
a) migrationspolitiken inte endast försöker dra till sig de mest talangfulla och kvalificerade från dessa länder utan erkänner att detta är personer som är av avgörande betydelse för utvecklingen av länderna i fråga;
b) utvecklingsstöd till dessa länder inte bör vara avhängigt av deras samarbete med Europeiska unionens eller dess medlemsländers gränskontrollverksamhet;
c) migranters penningförsändelser och annat stöd till utsprungsländerna inte bör användas som motiv för att minska Europeiska unionens eller medlemsländernas bistånd.

23. Främja integrering av invandrare i enlighet med EU:s direktiv om likabehandling av arbetstagare, uppfylla skyldigheter i kollektivavtal och ”Gemensamma grundprinciper för integration i Europeiska unionen” som antogs av Europeiska Unionen 2004, genom att föra kampanj både med Europeiska Unionen och enskilda medlemsstater i syfte att uppmäksamma migranters rättigheter, oberoende av deras rättsliga ställning.

24. Vidta de åtgärder som krävs för att arbeta för att undanröja diskriminering av migranter på arbetsplatsen och i tillgången till offentliga tjänster.

25. Sprida och främja goda erfarenheter av offentliga tjänster i syfte att hjälpa migranters sociala integrering samt andra positiva migrationspolitiska initiativ.

26. Främja solid förståelse för och tillämpning av normer och principer för mänskliga rättigheter vid behandling av migranter, asylsökande och flyktingar, speciellt kvinnor och barn och motarbeta frihetsberövande av papperslösa migranter som inte har begått något annat brott än att sakna identitetshandlingar.

27. Främja samarbete och facklig solidaritet mellan offentliganställda som är involverade i hanteringen av migrationsflöden i Europa genom att införa en mainstreamingspolitik för alla tjänster i offentliga sektorn.

28. Utveckla en dimension som beaktar offentliga tjänster i EFS svar på migrationspolitikens utveckling inom EU, och bygga upp samarbete kring ovanstående fråga mellan fackförbund i offentliga sektorn, regeringar i ISKA:s delregioner, mellanstatliga organ and frivilligorganisationer i Europa och länder som sänder migranter.

{Antaget av EPSU:s Kongress den 10 juni 2009}

<doc14390|left>