S.R.1. Den europeiska sociala modellen: inre marknadens fyra friheter kontra nationella fackliga rättigheter

A. EPSU:s medlemsförbund, samlade till sin 8:e kongress i Bryssel den 8-11 juni 2009, förbinder sig till följande principer och mål:

1. Den europeiska sociala modellen är en central del av Europaprojektet som grundas på skydd av grundläggande sociala rättigheter, inklusive rätt att organisera sig fackligt, rätt att ingå kollektivavtal, strejkrätt, rätt till korrekta arbetsvillkor samt jämlikhet och icke-diskriminering.

2. Grundläggande rättigheter för arbetstagare, inklusive fackföreningars rätt att vidta stridsåtgärder, är primära rättigheter och inte underordnade friheten att tillhandahålla tjänster; friheten att tillhandahålla tjänster hindrar inte regeringar och facket från att eftersträva att garantera icke-diskriminering och likabehandling samt arbeta för att förbättra sina medlemmars arbetsvillkor.

3. Direktivet om utstationering av arbetstagare är ett minimidirektiv och stipulerar mycket tydligt (artikel 3(7)) att facket ska kunna kräva arbets- och anställningsvillkor som förmånligare för arbetstagare; och att dess bestämmelser inte påverkar rätten att vidta fackliga stridsåtgärder (skäl 22).

B. Den 8:e kongressen uppmanar EPSU och medlemsförbunden att:

4. Stödja EFS krav på ett Protokoll för sociala framsteg som gör gällande att den inre marknaden inte är ett självändamål, utan inrättad för att uppnå sociala framsteg för folken i EU; ekonomiska friheter och konkurrensregler kan inte prioriteras framför grundläggande sociala rättigheter och sociala framsteg, och i händelse av konflikt har sociala rättigheter företräde; ekonomiska friheter kan inte tolkas som att företag får rätt att använda dem i syfte att undgå eller kringgå nationell social- och arbets-marknadslagstiftning och praxis eller för illojal konkurrens med löner och arbetsvillkor.

5. Stödja Europaparlamentets resolution från 2008 om ”utmaningar som kollektivavtal möter inom EU” och begära en omarbetning av direktivet om utstationering av arbetstagare för att säkerställa att det uppfyller dess primära syfte, som är att främja gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster i ett klimat som utmärks av lojal konkurrens och respekt för arbetstagares rättigheter.
Tonvikten bör ligga på föjande aspekter:
- en möjlighet i direktivet för medlemsstaterna att i lagstiftning eller kollektivavtal hänvisa till ”sedvanliga löner som gäller i värdlandet enligt ILO:s definition i konvention 94 och inte endast ”minimi”lön;
- en begränsning av tidsperioden under vilken arbetstagare kan betraktas som ”utstationerade” i en medlemsstat;
- att det tydligare uttrycks att direktivet och annan EU-lagstiftning inte förbjuder medlemsstater och facket från att begära förmånligare villkor för arbetstagare.

6. Arbeta för att förbättra informationsutbytet om kollektivavtal mellan fackföreningar och fackliga centralorganisationer i olika länder samt främja utvecklingen av samarbetsavtal mellan fackföreningar och fackliga centralorganisationer i syfte att underlätta för fackets medlemmar som tillfälligt arbetar utomlands att få fackligt skydd i landet där de arbetar.

7. Säkerställa ett effektivt informationsutbyte om nationella initiativ för att reformera och stärka systemen för partsrelationer, som idag utsätts för de typer av utmaningar som framkom i Viking- och Lavalmålen.

8. Säkerställa ett effektivt informationsutbyte om initiativ i olika länder för att få sociala upp-handlingsklausuler i syfte att ge entreprenörers och underleverantörers anställda mer än ett minimiskydd.

Antaget av EPSU:s Kongress den 9 juni 2009